Bergmaterialindustrin är nödvändig för vår infrastruktur och våra bostäder. Den levererar material för att bygga vägar och järnvägar och för att tillverka asfalt och betong. Produktionen var cirka 92 miljoner ton år 2006 vilket gör bergmaterial till vår största industriprodukt. Branschen sysselsätter ca 3000 personer i direkt produktion till ett värde av 6 miljarder kr, ett värde jämförbart med järnmalmens. Inklusive leverans till kund är värdet 9 miljarder kronor och kräver arbetsinsatser av 6000 personer. Råvaran är krossat berg, naturgrus och återvunnet material.

Vad används bergmaterial till?

Det största användningsområdet är som konstruktionsmaterial för vägar, järnvägar och annan infrastruktur. Över hälften av landets bergmaterialproduktion används för att bygga vägar. En väg är byggd i flera lager där varje lager har sin funktion och därför ställer olika krav på materialet. Tillsammans ska de olika lagren ta upp och fördela trafikens tyngd så att vägen inte sjunker, rasar eller spricker. Det mesta materialet går åt till att bygga upp vägkroppen men en stor del används också som insatsmaterial i asfalten, där det utgör ca 95 procent. 

Järnvägar behöver också mycket bergmaterial. Innan rälsen läggs ut måste en stadig banvall byggas. Den byggs i flera skilda lager med olika egenskaper. Rälsen läggs på sleepers som i dag görs av betong.

Flygplatser kräver mycket bergmaterial för de olika lagren i start- och landningsbanor, i taxibanor och plattformar. Både betong- och asfaltbeläggningar förekommer. När en jumbojet tar mark blir påfrestningen stor. Start- och landningsbanans konstruktion under marknivån går därför flera meter ner.

Betong är en blandning av cement, grus, sten och vatten. Det används för att bygga bostadshus och andra byggnader, broar, dammar, tunnlar och överdäckningar, flygfält, vattentorn och reningsverk. Betong ingår även i pålar, rör, marksten och takpannor. Betongkonstruktioner kan gjutas på byggplatsen eller förtillverkas i fabriker. Drygt en tiondel av bergmaterialet används för tillverkning av betong där det utgör mer än 80 procent av innehållet.

Det finns många andra byggen och anläggningar i ett modernt samhälle som kräver bergmaterial i obunden form, i asfalt eller i betong, exempelvis:

•   Gator, parkeringsplatser, parker, grönytor och lekplatser

•   Grundläggning för hus, fyllningar för vatten- och avloppsledningar

•   Filter för att rena vatten i reningsverk

•   Formar för gjutning

Bergmaterial har många egenskaper

Bergmaterial har flera viktiga egenskaper som är av betydelse för användningen, t ex

•   Fördelningen av kornen i sorteringen
•   Föroreningshalt
•   De enskilda kornens geometri och utseende
•   De enskilda kornens fysikaliska egenskaper (hållfasthet,     
    förmåga att motstå nötning )
•   Förmåga att suga upp vatten

Den som använder bergmaterial som byggmaterial måste veta vilka krav som kan ställas på en viss sortering. Sådana krav finns sammanställda i olika källor, bl a myndighetsregler, allmänna byggbestämmelser och produktstandarder.

Swedish Standards Institute, SIS, ger ut Svensk Standard (SS) för bl a bygg- och anläggningsområdet och Sveriges Bergmaterialindustri, SBMI, ger ut standarder för bergmaterial. I Västeuropa utarbetas standarder av European Committee for Standardisation (CEN). För bergmaterial blev standarder klara år 2004 och gäller sedan dess för all offentlig upphandling inom EU.

Råvaran kommer från jordskorpan

Berg är jordens äldsta råvara. Vår planet är nästan 5 miljarder år gammal och de äldsta  bergen bildades för omkring 4 miljarder år sedan. Bergen byggs upp av olika bergarter, som i sin tur består av mineral. Det vanligaste mineralet i jordskorpan är fältspat.

Större delen av den svenska berggrunden består av hårda kristallina bergarter, t ex granit, gnejs och diabas. Det är bergarter som är lämpliga för framställning av krossat berg eller makadam, som det också benämns.

Den senaste inlandsisen över Sverige bildade huvuddelen av de nuvarande jordarterna, till vilka sand, grus och morän räknas. Morän är den vanligaste jordarten i Sverige och täcker ca 75 procent av landets yta.  Den är osorterad och innehåller bl a block, sten, grus och sand.

Naturgruset har länge varit det dominerande råmaterialet för bergmaterialindustrin. En del av urberget har nötts loss av inlandsisen, transporterats med smältvatten, slipats till runda hårda korn och avlagrades i åsar och isälvsdeltan när isen smält undan.

Krossat berg har under senare decennier ökat i användning för att 1997 överstiga användningen av naturgrus. Mer än hälften av det stenmaterial som numera används i samhällsbyggandet utvinns i bergtäkter.

Naturgruset är en ändlig resurs, som samhället bör hushålla med eftersom tätorternas vattenbehov till ca 50 procent täcks med grundvatten från rullstensåsar eller med ytvatten som filtrerats i dessa. Kravet på hushållningen med grustillgångarna har stimulerat återanvändning och återvinning av bergmaterial samt användning av annat råmaterial än grus och berg.

Byggföretag och bergmaterialleverantörer har bland annat utvecklat teknik för återvinning av asfalt och har lyckats uppnå en i det närmaste hundraprocentig återvinningsgrad. Återvunnen krossad betong har med gott resultat använts som vägmaterial.

En förutsättning för att återvunnet material och restprodukter ska få större betydelse som bergmaterial är dock att egenskaperna kan standardiseras och kvalitetssäkras.

Bergmaterial och miljön

Bergmaterialindustrin är nödvändig för vår miljö. Hus byggda med bergmaterial håller kölden ute och utan den infrastruktur som byggs med bergmaterial skulle ett modernt samhälle inte fungera. Men verksamheten innebär också ingrepp i jordskorpan som påverkar växt- och djurliv och förändrar landskapsbilden. Bergmaterial fraktas till större delen med lastbil och svarar för ungefär hälften av allt gods, som körs med bil i Sverige.

Innan man börjar utvinna bergmaterialet, måste man därför ha tillstånd enligt miljöbalken. Det får man av länsstyrelsen. En tillståndsansökan ska vara skriftlig och innehålla ritningar och andra uppgifter om verksamhetens omfattning och dess miljökonsekvenser. Man ska även visa hur miljön ska skyddas. Länsstyrelsen skall också få en täktplan samt en utredning som belyser behovet av täkten. Det kan ta flera år att få tillstånd till en täkt, eftersom länsstyrelsens beslut kan överklagas för att avgöras i högre instans. Beslutet är tidsbegränsat och förenat med villkor om hur verksamheten ska bedrivas i täkten.

Från sprängning till färdig produkt

När man fått tillståndet, kan produktionen börja. Den sker i flera moment.

Losshållning: Man tar först bort jordlagret. I bergtäkter måste materialet sprängas eller knackas loss. Grus och sand kan lastas utan sprängning.

Matning: Råmaterialet (sprängsten eller naturgrus) transporteras inom en täkt med hjullastare, truckar, dumprar, lastbilar eller transportband. Det tippas i tråg eller i fickor och det som skall krossas matas vidare till en kross.

Krossning: Genom krossning förvandlas stora stenblock till makadam. Det görs i flera steg av olika maskiner t ex käft-, spindel-, kon-, slag- eller kubiseringskrossar. Olika krossmaskiner påverkar slutproduktens kornform, d v s förhållandet mellan kornens längd, bredd och tjocklek.

Siktning  och sortering: Vid siktningen fördelas det krossade materialet eller naturgruset i olika sorteringar efter kornens storlek.

Lagring: Bergmaterial lagras oftast i öppna upplag, men kan även lagras i silos.

Försäljning och leverans

Företag som producerar bergmaterial presenterar sina produkter i prislistor, som köparen använder för sina beställningar. Större partier säljs oftast genom ett anbudsförfarande och villkoren reglers ofta i ett standardiserat kontrakt. Inom bergmaterialindustrin används ”ABM 92 Ballast- Allmänna bestämmelser för köp av ballast till yrkesmässig byggverksamhet”.  Man kommer överens om när och hur materialet ska levereras. När bergmaterialet har levererats och godkänts skickar säljaren en faktura till köparen.

Genom att hänvisa till standardbestämmelser undviker man många oklarheter, vilket underlättar samarbetet mellan leverantör och kund.

Leveranserna sker oftast med lastbil men även genom järnvägs- och sjötransporter.

Efterbehandling

När verksamheten har upphört, ska täkten vara efterbehandlad. Området skall återställas till sin tidigare karaktär eller ges en ny funktion.

I täktplanen anges normalt hur efterbehandlingen ska göras och hur marken ska användas därefter. Där finns bl a kartor som visar hur området ska se ut efter avslutad täkt. I regel skall täkter efterbehandlas successivt i takt med att en del av täkten blivit färdiguttagen.

Slänternas utformning och lutning har stor betydelse för landskapet. Den nya terrängformen bör alltså anpassas till den omgivande terrängen. Vid efterbehandling bör också ny vegetation och markanvändning anpassas till omgivningen. En täkt i skogsterräng kan alltså återskapas till skogsmark och utvinning i odlingslandskap bör återställas till odlingsbar mark.

Ibland är det lämpligt att efterbehandla på ett helt avvikande sätt inom hela eller del av täktområdet, t ex då det ska bebyggas. Bostadsområden, idrottsplatser eller industrimark är ibland före detta täkter.

I andra fall kan man vinna på att visa en geologiskt intressant bergvägg eller lyfta fram en fornlämning. En berg- eller grusskärning kan ibland bli en lämplig boplats för fåglar.