(Nedanstående artikel har i något annorlunda form publicerats lokalt i Stockholm och som kort brev i Dagens Industri den 13 juli.)

I somras presenterades en undersökning (SvD Brännpunkt den 28 juni), som visade att människor i allmänhet var mycket bekymrade för klimatfrågan. Det ansågs också finnas en känsla av att inte kunna påverka. Men när den möjligheten finns så tar man den inte, kanske därför att man inte ser sambandet? 

I Bromma i Stockholm går eller cyklar några barn Johannesfredsvägen till och från sina skolor i Ulvsundaområdet. Av hänsyn till bl a deras säkerhet har stadsbyggnadsnämnden i Stockholm, på önskemål av boende i området, stoppat etableringen av en terminal för lossning av sand, grus och bergkross från fartyg på det gamla industriområdet i Johannesfred. De fruktar att lastbilstransporterna från terminalen skulle göra skolvägen osäker. 

Stockholm är byggt av material som levererats till staden med båt. Sången ”Vi lossa sand ibland på Söder Mälarstrand” påminner om det. Gator och vägar anläggs med bergmaterial, d v s sand, grus eller bergkross. Broar, bostäder och andra byggnader görs av betong, som mest består av bergmaterial. Rör och ledningar för stadens försörjning med värme, vatten och el skyddas med sand och grus.  

När barnen i Bromma skall flytta hemifrån behöver de en bostad. Några år senare kommer de att pendla mellan hemmet och arbetsplatsen. Bostadsbristen, främst för de unga, och framkomligheten genom staden pockar på en snar lösning. Den görs inte utan mycket bergmaterial. 

Det årliga behovet av bergmaterial i Stockholms innerstad är 1-1,5 miljoner ton. Storstockholm behöver 7-8 miljoner ton. Av dessa transporteras idag ca 0,5 miljon ton med fartyg från täkter på Munsö och Enhörna vid Mälaren. Hade samma material i stället körts in till staden med lastbilar, hade det gått åt närmare 26 000 billass.

Den gamla terminalen har avvecklats för att ge plats för bostäder. För att fortsätta med sjötransporterna måste beläggningen på fartyget öka. Därför måste en ny terminal mycket snart etableras.

De som vill förhindra detta anser att man skall välja en bättre plats än den i Johannesfred. Frågan är emellertid utredd sedan början av 1990-talet. Undersökta alternativ är avsedda för bostäder, reserverade för andra ändamål eller olämpliga av andra skäl.  

Om inte terminalen kan byggas i Johannesfred måste materialet transporteras in till Stockholm med bil. Det innebär att 10-20 fler tunga lastbilar i timmen kommer att trängas på Stockholms gator och, trots allt bättre dieselmotorer, förorena luften. Även om effekten på klimatet på det stora hela inte är så stor, är detta ett konkret exempel på när man med enkla medel kan minska utsläppen och minska växthuseffekten. 

Stadsbyggnadsnämnden har prioriterat den lokala opinionens intressen före hänsynen till stadens miljö. Beslutet kommer därför att överklagas till Länsstyrelsen. Onödiga lastbilstransporter av tunga material måste undvikas när man kan dra nytta av Stockholms, eller andra städers, läge vid vattnet.

/LH