"...grusbranschen syntes utsatt för ingrepp..." då som nu

Så inledde advokat Knut Littorin det möte den 2 mars 1956 i Byggnadsföreningens lokaler på Norrlandsgatan i Stockholm som initierats av Axel Duritz från AB Underås och Arne Henrikson från Sand & Grus AB Jehander.

Rolf Littorin minns det mötet:
- Företagsstrukturen i branschen var splittrad. Bland naturgrusleverantörerna fanns det många små företag, medan krossgrusproducenterna var större. På grusmötet var främst de stora grusleverantörerna representerade. De mindre företagen var mer skeptiska till ett organiserat samarbete. De insåg att kvalitetskraven skulle skärpas och var rädda för att de inte skulle kunna leva upp till sådana krav.

Grusmötet beslutade att inventera branschens problem och utarbeta ett förslag till hur företagen skulle kunna samverka.

Arbetet gick fort, och redan den 25 maj 1956 hölls den konstituerande stämman för Grus- och Makadamföreningen. Knut Littorin utsågs till styrelsens ordförande, Axel Duritz blev vice ordförande och Rolf Littorin blev den nya föreningens första ombudsman.

Rolf Littorin berättar om de viktigaste uppgifterna.
- I mitten av 1950-talet blev kritiken mot grustäkter allt starkare, och den gällde särskilt exploateringen av grus- och rullstensåsar. Vi insåg att risken för regleringar var stor, så därför strävade vi efter att bemöta kritiken på ett konstruktivt sätt och försöka hitta alternativa produktionsformer. Vi kontaktade Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet för att diskutera skyddsåtgärder istället för att invänta skärpta lagar och miljöskatter. Strategin lyckades. Vi slapp alltför drastiska myndighetsbeslut. Det var först under 1960-talet som natur- och miljölagstiftningen skärptes, inte minst fornlämningsskyddet.

Kvalitet och kontroll
Andra viktiga uppgifter var att utarbeta gemensamma material- och leveransbestämmelser för branschen och att hitta bra samarbetsformer med åkerierna. Byggprojekten blev allt större och krävde allt bättre ballast, t ex den planerade storflygplatsen i Stockholm, den som sedan fick namnet Arlanda. Där skulle behövas oerhört mycket ballast av bestämda kvaliteter.

Tidens byråkrati var snårig och många skulle ge sina synpunkter. Grus- och Makadamföreningen tog initiativ till samarbete med bl a Byggnadsstyrelsen, Vattenfallsstyrelsen, Statens Geotekniska Institut, Statens Betongkommittés  Cement- och Betonggrupp, Sveriges Standardiseringskommission och Statens Väginstitut för att utforma enhetliga kvalitetsbestämmelser för ballast, men också en gemensam nomenklatur. Man kan förstå att ett ärende kunde ta lång tid att handlägga!

Men vad betyder gemensamma kvalitetsbestämmelser om de inte följs? Kontrollen blev allt viktigare, först för betong, senare för ballast. Från och med början av 1960-talet drevs dessa frågor hårt, inte minst från säkerhetssynpunkt. Man kan inte bygga broar och motorvägar med undermåligt material. För att säkra materialkvalitén inrättades på 1960-talet i samarbete med berörda myndigheter Kontrollnämnden för Fabriksbetong och på 1980-talet Ballastnämnden.

Föreningen har under åren medverkat till flera sammanställningar av kvalitets- och leveransbestämmelser:
- Kvalitetsbestämmelser för grus- och makadammaterial att användas som betongballast (1970)
- Allmänna leveransbestämmelser för grus (1980)
- Allmänna leveransbestämmelser för ballast, ABM ALGS (1995)
- Gemensamma europeiska ballaststandarder (2004)

Utredningar och internationellt samarbete
Börje Bergman, som blev Grus- och Makadamföreningens VD 1989, höll ett jubileumstal vid föreningens 35-årsfirande den 26 april 1991. Han nämner bl a den s k grusutredningen, som just då höll på att avslutas.

Offentliga utredningar går f ö som en röd tråd genom föreningens historia – alla med mer eller mindre starka ambitioner att reglera användningen av naturresurser. Flera av dem ledde fram till en omfattande ny lagstiftning, bl a naturresurslagen, som trädde i kraft 1987, och miljöbalken, som började gälla 1999.

Föreningens verkställande direktörer och övriga personal har ägnat mycket av sin arbetstid åt att försöka påverka utredare och lagstiftare. Det är få riksdagsmän och landshövdingar som inte har fått ta del av branschens huvudbudskap: Det krävs sten och grus för att bygga ett samhälle!

Börje Bergman kommenterar även det internationella samarbetet i sitt tal.
- På senare år har vi fått erfara att vi också inom branschen måste följa vad som sker utanför landets gränser. Ett omfattande standardiseringsarbete pågår i Europarådets standardiseringsorgan CEN när det gäller standardisering av ballast. En europeisk sammanslutning har bildats där för närvarande sexton europeiska länders branschorganisationer ingår. Grus- och Makadamföreningen har varit medlem från det att organisationen bildades.

I den sammanslutningens (UEPG) tekniska utskott är för närvarande Sveriges Bergmaterialindustriers tekniske chef, Jan Bida, ordförande.

Det nordiska samarbetet organiserades 1987. Då bildades Nordiska Sten- och Grusindustriförbundet, NSG, där branschorganisationerna i Danmark, Finland, Norge och Sverige ingår.

Att synas och höras
I ett pressmeddelande inför föreningens 50-årsjubileum ser Lars Hultkvist både framåt och bakåt. Han blev föreningens verkställande direktör 1996. Han är en erfaren lobbyist, och han ger ett rakt besked:

 - Utan bergmaterial går det inte att bygga bostäder, vägar, järnvägar och andra anläggningar. Volymmässigt är bergmaterial landets största industriprodukt. Förra året (2005) producerades ca 80 miljoner ton.

För honom är det viktigt att föreningen hörs och syns, t ex genom att 2002 driva på föreningens namnbyte till det betydligt tyngre Sveriges Bergmaterialindustri, SBMI.

Några år före hans tid instiftade föreningen Natur- och Gruspriset, vars syfte ”är att stimulera till en god efterbehandling av områden där utvinning av sand, grus och stenmaterial pågår eller har pågått samt att sprida kännedom härom”. Priset delas ut vartannat år och gick första gången (1991) till AB Bösarps Grus- och Torrbruk. 1993 delades priset ut av kung Carl XVI Gustaf, och det gick då till Ballast Stockholm AB.

I årsberättelsen 1999 har verkställande direktörens rapport rubriken ”Övertyga omvärlden”. Hur gör man det? Det räcker att bläddra i de tio senaste årens årsberättelser så hittar man notiser om möten med politiker på olika nivåer, konferenser om bergmaterial, årliga natur- och grusdagar med öppet hus på täkter i hela landet, utbildning av medlemmar och anställda, kontakter med massmedia och utgivning av skrifter och böcker. Här några exempel:

- Miljöminister Anna Lindh invigningstalar på Natur- och Grusdagen (1997)
- GMFs första hemsida på Internet (1998)
- Uppvaktning för regeringen med krav på bättre vägunderhåll (1999)
- Ballastingenjörsutbildning startar i Storuman (1999)
- Skriften ”Bergmaterial” ges ut av Libers förlag (2000)
- Boken ”Berg för byggande” ges ut av Grus- och Makadamföreningen genom Libers förlag (2000)
- Sju av landets länsstyrelser besökta (2001)
- Namnbyte till Sveriges Bergmaterialindustri (2002)
- Skriften ”Berg för byggande” publiceras (2002)
- Öppen Täkt samlar 3300 personer på 15 platser (2003)
- Tre resestipendier för bästa examensarbete delas ut på årsmötet (2004)
- Sveriges Bergmaterialindustri uppvaktar riksdagen om miljöbalken och miljömålen (2005)

Lars Hultkvist och SBMIs tekniske chef Jan Bida summerar några väsentliga förändringar i branschen under det senaste halvseklet:
- Det bergmaterial som togs ut på 1950-talet var nästan bara naturgrus från rullstensåsar. Det var lätt och billigt att utvinna. I dag produceras det mesta materialet i bergtäkter. Så sent som på 1980-talet svarade naturgruset för över 80 procent av produktionen. I dag är andelen ca 25 procent och det skall minska ytterligare.

- I mitten av 1950-talet var produktionsmetoderna mycket enkla. Det var mycket skottkärra över det hela. Sedan dess har hydraulik och datateknik gjort sitt intåg och inneburit revolutionerande effektiviseringar och rationaliseringar, t ex introduktionen av hjullastare och konkrossar. Längs den vägen har många småföretag försvunnit. I dag är det stora företag som hanterar bergmaterial.

Lars Hultkvist kommenterar Sveriges Bergmaterialindustris uppgifter för framtiden – och då hörs ett eko från ett halvsekel sedan:
- En viktig uppgift blir att tillvarata branschens gemensamma intressen i lagstiftningsarbetet och tillämpningen av lagarna. Vi måste också vara aktiva i standardiseringsarbetet både i Sverige och internationellt. Dessutom måste vi säkerställa att samhället erbjuder bra utbildning och forskningsmöjligheter som leder till utveckling av branschen och samhället.

Föreningens ordförande
Knut Littorin 1956-1960
Ingvar Wehtje 1960-1963
Arne Henrikson 1963-1974
Arne Wehtje 1974-1990
Stig Åström 1990-1992
Robert Taflin 1992-1996
Ingvar Börtemark 1996-1997
Jarl Salegård 1997-2002
Jan Ericsson 2002-

Föreningens verkställande direktörer
Rolf Littorin 1956-1989
Börje Bergman 1989-1996
Lars Hultkvist 1996-2007
Björn Strokirk 2007-